Donde esta la zapateria?
Vad är det som händer? Ett inlägg? När aktiviteten här närmast kunde liknats vid fredssamtalen i Gaza, då slår han till. Upphovsmannen tar ton och svingar sitt mäktiga svärd mot etablissemanget och dräper moralens väktare, likt en abortklinik i Vatikanen. När begåvningsreservens främste krigare, gång på gång, har försökt radera det skrivna ordets värde träder han fram, såsom Ivanhoe (haha, hoe!) på nyårsdagen, för att återigen visa oss vägen ur meninglöshetens mörka skog. Tillsvidare vill jag bara tacka, för att ta upp där du slutade under nästkommande dagar.
Väl mött,
Joan Carlos S. Montoya
-ist, vad är det egentilgen?
Nu över till något mycket mer intressant.
Det finns en term som har gäckat mitt sinne under ett par dagar nu. Bakgrunden till detta var att jag hörde genom vinrankorna på bussen att en man var nykterist. Hjulen började snurra i det komplexa och fantastiska ting som är mitt huvud.
För vad är en nykerist egentligen? En Heroinist är en perosn som, medvetet eller omedvetet(hur gör man det?) missbrukar heroin. Liksom en Alkoholist missbrukar Alkohol och en marxist missbrukar värdet av ett välansat kön.
Ett klart tema har utkristalliserat sig bland alla dessa -ist:er. Alla missbrukar någonting.
Vad är det då nykteristen missbrukar? Nöjet att vara nyker?
Låt oss nu för en stund inbilla oss att det är så. Då måste en nykterist vara BEROENDE av att:
- kunna vara att köra bil ofta och sent på fredagskvällarna på småvägar.
- Känna ett visst obehag när bordsgrannen på jobbets julfest berättar hur mycket han betyder för honom.
- Ta kloka beslut.
- Känna att det kanske inte är en bra idé att stjäla en lyftkran 3 på natten och köra den halvvägs till Nacka. (Nikki du vet vad jag pratar om).
Det är faktiskt ganska komisk och jag är glad för alla nykterister därute som får en kick varje dag.
Keep grinding.
Allt om ingenting
Tänk dig att du sitter i en buss med alla du känner. Man sitter i bokstavsordning men a och ö sitter tillsammans, b och ä osv. Det finns åtta lediga platser i bussen, var sätter du dig?
/Nikki
MINA INLÄGG BEHÖVER ALDRIG, JAG SÄGER ALDRIG, HA EN JÄVLA POÄNG!!!!
Kamprad, pytsan!
Vidare till syftet med detta inlägg, (ja Nikki, ett inlägg kan ha ett syfte). Blev imponerad av din slutsats Samuel. Självklart borde det vara fuskarna som kommer undan som ska beundras, de som åker fast är trots inte mycket bättre än gemene socialdemokratisk partiledare. Jag tycker därför att vi slår ett slag för dem som under sin livstid inte betalar sina parkeringsböter, CSN-skulder, barnunderhåll, eller för all del, skatt. Dessa eldsjälar som ägnar dagarna åt att ducka för sina förpliktelser, dribbla med adressändringar, och skriva över registreringsbevis på sina dementa far- och morföräldrar. Dessa, mina damer och herrar, är mina vardagshjätar. Om Aftonbladet ska dela ut pris till mobbade tonåringar,vill jag se ett pris som går till mina hjältar, fuskarna. Vem vet, kanske kan en riktig tidning (läs inte: Aftonbladet) dela ut detta pris årligen, lämpligen i samband med det att deklarationen eller årsredovisningen lämnas in. Detta år nominerar jag Mats Qviberg, Charlie N*****m, samt Lars Anrell.
För att komma till poängen med rubriken på detta inlägg (ja Nikki, ett inlägg kan ha en poäng). Jag läser förtjust hur du tar upp Kamprad i listan över, som du benämner det, riktiga fuskare. Jag tror dock du glömmer någon, eller snarare några fuskare, som i just denne stund lever ett förgyllt liv utan att egentligen ha presterat något utav värde. Min gode herre, jag ger dig; Kungahuset... Denna förträffliga institution av franska droskförare, som vid minsta vink om att den svenska tronen stod tom, packade sin kappsäck och begav sig norrut. Deras enda prestation har alltså varit att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Slå ihop detta skeva släktträd med en tysk eskortdam och jag presenterar Sveriges största fuskare.
Tack för mig,
/ er fackliga representant Joan Carlos S. Montoya
... och kom ihåg; främlingar har det bästa godiset.
Ruffel och Båg
Jag kan bara tacka för den ökade aktiviteten. Inte trodde väl jag att ni hade det i er.
Om jag inte kände er bättre skulle jag vara rörd då jag får små gulliga meddelanden när ni skrivit ett inlägg. Som ni är förvånade själva att ni lyckades komma ihåg att skriva ett inlägg. Personligen har jag en armada av bloggar under mina änglavingar och blir inte längre stressad över sådant. Men som sagt; KUL!
För att spinna vidare på temat. Juans dystopi ger mig rysningar längst ryggraden, förmodligen för att den är skrämmande sann. Jag tror att alltför många drivs av att ta den snabba, korta vägen till framgång enbart för att motsatsen skrämmer. Den långa vägen innebär ibland lycka och framgång men oftast färdiggrillade hamburgare, vita plastmöblemang samt drive-in-bingo med traditionsenligt tillika annuellt avrunk.
Men Juan, jag undrar, är det verkligen Bernard Madoff, Thomas Jisander, och Johann Mühlegg som skall beundras? Här har du missat en rätt omfattande del av fenomenet att fuska. Alla ovan nämnda har åkte fast. Precis som Nikki var inne och snuddade lite på (det vill säga innan slutledningsförmågans bleka hand valde att avsluta sitt gästbesök) är det essentiella av att fuska att inte åka fast.
Visserligen tvistar de lärda om fuskare drivs av att åka fast, likt en seriemördare eller president(:läsClinton). Om vi nu för ett ögonblick antar att fuskandets syfte enbart är av sådan natur att ändamålet är att underlätta arbetsbördan, och alltså inte i syfte att uppmärksammas så borde väl Team Bernie vara lite av fuskarnas Real Madrid. Stjärnor som lever på lånad tid.
Nej, jag menar istället att de verkliga fuskarna sitter lugnt och stilla i båten, sopar spåren under mattan och sippar på ett glas cherry när kvällen tar vid. En stunds kontemplation infinner sig när Kamprad, Trump och Nancy Carrigan sluter ögonen och ser förödelsen som de orsakat utan repressalier. Det, Juan, det är en riktig fuskare.
God bless America.
Du säger Fusk! Jag säger Smart!
Jag vill, trots de uppenbara svårigheterna, försöka bygga vidare lite på det Frederik skrev (läs: försökte skriva). Min ståndpunkt när det handlar om fusk och fuskare är; hej, ge grabben lite cred för att han försöker. Vem av oss kan ärligt säga att vi inte skulle ta en 1000-lapp i den tappade plånboken på gatan, skrivit ner svaren till provet på armen, försökt dra av den där taxiresan mellan Allingsås och Göteborg, trots att den egentligen var till en bortamatch efter en Springsteen-konsert, eller vem kan ärligt säga att man inte skulle korrigera lite saldobesked från hedgefonden varje månad, it's all in good sport. När man läser om fransmannen som skrapade ihop fem miljarder euro från societe general, så tänker man inte instinktivt "usch och fy", man tänker "aha, smart, hur skulle jag kunna göra det där och komma undan". Det är en naturlig del av varje människa, att få ut så mycket som möjligt genom så liten insats som möjligt. Jag vill mena på att bakom varje " Fuskare!" ligger ett
"Satan, det borde varit jag!", framförallt då personen ifråga kommer undan. En fuskare är således bara en person som insett sin egna begränsning, vare sig det gäller kunskap, kompetens, eller dyl., för att uppnå ett mål, ofta finansiellt, den etiskt korrekta vägen, och istället valt en annan, ofta rakare, väg mot målet. När jag listar mina förebilder här i världen, kommer det inte vara varken Sven Hagströmer, Gunde Svan, eller Stefan Holm. Det kommer att vara personer som Bernard Madoff, Thomas Jisander, och Johann Mühlegg.
Jag vill ligga på min dödsbädd, i ett hus av solit guld, och titta min 20-åriga fru/hushållerska i ögonen och säga; "Ingenting blir ditt, jag satte rubbet på rött..."
Avslutningsvis vill jag citera President William J Clinton: "Maximum pleasure with minimal effort".
Tack för mig, och Fuck You All!
/ Joan Carlos Montoya
Propagandaminister= Kärnvapenambitioner
I den här tiden av De Jongare, heroin-smugglande domare, handbolls-spelande Henryare, toalett-besökande vänsterpartister och roffande bankdirektörer så har jag en liten fråga. När är det egentligen mest moraliskt tvivelaktigt att fuska? I sport? i politik? i skolan? på jobbet? OCH FRAMFÖRALLT, är det mindre tvivelaktigt om 1, man åker fast. 2, man klarar sig men förlorar ändå. 3, Man tar hem hela rasket och hela jävla jordklotet förutom 1 ser att det är helt åt helvete.( Förvånansvärt ofta är det den här personen som INTE ser detta horribla och rent provocerande fusket den enda som har makten att göra något åt detta.)
Eller kan det vara så att det absolut värsta av allt är när folk är så ohyggligt jävla naiva att dom inte förstår när de borde fuska? LEX. Vänsterpartist som nu är hatad av ett helt land för att hon inte hann diskutera klart senaste avsnittet av Ensamma Mamma Söker i caféterian, och därför råkade missa en enda liten omröstning om något så trivialt som vem som ska bli den näst mäktigaste personen i vårat land. Om hon bara en dag innan hade lagt fram det här förslaget till en moderat så tror jag att hon hade kunnat dryga ut sin lön ganska bra under en 4 års period.
För övrigt älskar jag att vi nu har fått en propaganda-minister i sverige. Denna post som har känts lite bortglömd de senaste 65 åren (med undantag några små länder som av någon anledning alla har/hade kärnvapenambitioner) men som förhoppningsvis kommer lysa lika klart i nyhetshimlen som den en gång gjorde.
http://www.youtube.com/watch?v=CXl1GkWWGmA&feature=related
//Nikki
Jonisk Diktare
Homeros, för att beskriva honom så att ni förstår, var en kille som skrev saker för länge sen. Han sägs vara den som skrivit Iilyaden(en gammal bok*) även om de lärda tvistar om detta.
Varför då utsätta er för detta bombardemang med information? Jo jag anser att jag inte blir tillräckligt hyllad, Homeros blev hyllad av de sina, därför är det helt naturligt att jag kräver detsamma av min omgivning.
Så, hädanefter, skall mitt namn alltid föregås av epitetet: Jonisk Diktare.
Frågor på DET?
*Papper med tryck ihoplimmade i ett omslag.
