Du säger Fusk! Jag säger Smart!
Vill inleda detta inlägg med ett tack till föregående författare. Era inlägg är alltid en frisk fläkt och jag uppskattar den hjärngympa som krävs för att utläsa minsta poäng i den djungel av stavfel och lyteskomik. Inlägg där själva meningsuppbyggnaden får Linda Hammar att framstå som Franz Kafka. Föreställ er gärna hur jag febrilt letar efter guldkorn i en tunna skit för att till sist inse att jag blivit lurad, det finns inte några guldkorn, bara mer skit... Så, från hela mitt hjärta, tack.
Jag vill, trots de uppenbara svårigheterna, försöka bygga vidare lite på det Frederik skrev (läs: försökte skriva). Min ståndpunkt när det handlar om fusk och fuskare är; hej, ge grabben lite cred för att han försöker. Vem av oss kan ärligt säga att vi inte skulle ta en 1000-lapp i den tappade plånboken på gatan, skrivit ner svaren till provet på armen, försökt dra av den där taxiresan mellan Allingsås och Göteborg, trots att den egentligen var till en bortamatch efter en Springsteen-konsert, eller vem kan ärligt säga att man inte skulle korrigera lite saldobesked från hedgefonden varje månad, it's all in good sport. När man läser om fransmannen som skrapade ihop fem miljarder euro från societe general, så tänker man inte instinktivt "usch och fy", man tänker "aha, smart, hur skulle jag kunna göra det där och komma undan". Det är en naturlig del av varje människa, att få ut så mycket som möjligt genom så liten insats som möjligt. Jag vill mena på att bakom varje " Fuskare!" ligger ett
"Satan, det borde varit jag!", framförallt då personen ifråga kommer undan. En fuskare är således bara en person som insett sin egna begränsning, vare sig det gäller kunskap, kompetens, eller dyl., för att uppnå ett mål, ofta finansiellt, den etiskt korrekta vägen, och istället valt en annan, ofta rakare, väg mot målet. När jag listar mina förebilder här i världen, kommer det inte vara varken Sven Hagströmer, Gunde Svan, eller Stefan Holm. Det kommer att vara personer som Bernard Madoff, Thomas Jisander, och Johann Mühlegg.
Jag vill ligga på min dödsbädd, i ett hus av solit guld, och titta min 20-åriga fru/hushållerska i ögonen och säga; "Ingenting blir ditt, jag satte rubbet på rött..."
Avslutningsvis vill jag citera President William J Clinton: "Maximum pleasure with minimal effort".
Tack för mig, och Fuck You All!
/ Joan Carlos Montoya
Jag vill, trots de uppenbara svårigheterna, försöka bygga vidare lite på det Frederik skrev (läs: försökte skriva). Min ståndpunkt när det handlar om fusk och fuskare är; hej, ge grabben lite cred för att han försöker. Vem av oss kan ärligt säga att vi inte skulle ta en 1000-lapp i den tappade plånboken på gatan, skrivit ner svaren till provet på armen, försökt dra av den där taxiresan mellan Allingsås och Göteborg, trots att den egentligen var till en bortamatch efter en Springsteen-konsert, eller vem kan ärligt säga att man inte skulle korrigera lite saldobesked från hedgefonden varje månad, it's all in good sport. När man läser om fransmannen som skrapade ihop fem miljarder euro från societe general, så tänker man inte instinktivt "usch och fy", man tänker "aha, smart, hur skulle jag kunna göra det där och komma undan". Det är en naturlig del av varje människa, att få ut så mycket som möjligt genom så liten insats som möjligt. Jag vill mena på att bakom varje " Fuskare!" ligger ett
"Satan, det borde varit jag!", framförallt då personen ifråga kommer undan. En fuskare är således bara en person som insett sin egna begränsning, vare sig det gäller kunskap, kompetens, eller dyl., för att uppnå ett mål, ofta finansiellt, den etiskt korrekta vägen, och istället valt en annan, ofta rakare, väg mot målet. När jag listar mina förebilder här i världen, kommer det inte vara varken Sven Hagströmer, Gunde Svan, eller Stefan Holm. Det kommer att vara personer som Bernard Madoff, Thomas Jisander, och Johann Mühlegg.
Jag vill ligga på min dödsbädd, i ett hus av solit guld, och titta min 20-åriga fru/hushållerska i ögonen och säga; "Ingenting blir ditt, jag satte rubbet på rött..."
Avslutningsvis vill jag citera President William J Clinton: "Maximum pleasure with minimal effort".
Tack för mig, och Fuck You All!
/ Joan Carlos Montoya
Kommentarer
Trackback
